FikaFIKA BERÄTTELSER / FIKA STORIES

Albina och Martta: språk- och kulturkompisar

By November 21, 2016 No Comments

“Den finlandssvenska kulturen är ganska lika den ryska. Vi har samma humor och gillar också att sjunga när vi sitter på våra fester.” -Albina

Albina flyttade till Finland för sju år sedan, och är gift med en finsk man. Hon har redan blivit väl bekant med den finlandssvenska kulturen via makens släkt, trots att de två inte talar svenska sinsemellan. Då paret väntar sitt första barn, hoppas Albina på att svenskan skall bli en större del av familjens vardag.

“Då jag kom till Finland var jag intresserad av integrationsprogram på svenska, men det var inte möjligt, för de sade att man måste tala finska för att få ett jobb. Då bestämde jag mig för att börja studera svenska själv”, säger Albina, som nu talar flytande svenska, finska, engelska, ryska och tatariska. “Det var jättefint att jag fick träffa Martta, som jag kunnat tala svenska med ända från början. Det är så svårt att byta språk med mannens släktingar, när man är van att tala finska med dem.”

Trots sin språkkunskap upplever Albina att det är svårt för henne att tävla om arbetsplatser med finländare. Tidigare har hon arbetat bl.a. på ministeriet och som forskningsassistent. Att fundera på yrkesmöjligheter var också en av hennes målsättningar då hon gick med i mentorprogrammet.

“Vi skrev upp våra målsättningar på en lapp i början, och har nog funderat på olika möjligheter och pratat om universitetet också”, säger Martta, som arbetar i förvaltningen vid Helsingfors universitet. “Men jobb-delen blev ändå ganska liten, vi har fokuserat mest på fritiden. Det viktigaste var kanske att Albina skulle ha någon att öva och prata svenska med.”

“För min del var det viktigast med språket. Därför var mentorprogrammet jätteviktigt för mig”, säger Albina. “Jag har redan bott så länge i Finland och har familj här, jag är redan integrerad. Men jag fick någon med samma intressen och samma ålder att prata med och göra olika saker tillsammans”.

“Det var en lyckad match!” säger Martta. Själv gick hon med i mentorverksamheten då hon upplevde att hon hade en lugnare period i sitt liv, och gärna ville vara till hjälp för någon som behövde det. Hon är också aktiv i flera olika sammanhang, vilket är något de båda har gemensamt.

“Jag har alltid varit aktiv, då man tackar ja i en grej blir man inblandad i tusen olika saker”, säger Martta. “Men sådan är Albina också.”

Martta är aktiv bland annat i en stödgrupp för flyktingar, medan Albina varit med och ordnat storysharing-aktiviteter, dit människor bjuds in för att berätta sina livshistorier för varandra.

“Idén är att förstå att fast vi kommer från olika länder är vi alla en del av samma värld”, menar Albina.

Efter att den officiella mentorperioden tog slut blev paret goda vänner och har fortsatt träffas. Tillsammans har de bland annat gått på museer och utställningar, gjort en utflykt till Borgå, gått på teater och druckit kaffe.

“Det är nog det finlandssvenska kulturlivet som har präglat våra träffar, och vi har alltid försökt fokusera på det svenska. Vi har gått på svensk teater, och på museerna har vi alltid läst de svenska skyltarna”, säger Martta.

Båda två rekommenderar varmt att gå med i mentorprogrammet om man vill lära känna en ny människa, och de håller båda med om att om man vill engagera sig, är mentorprogrammet ett sätt med låg tröskel.

“Det spelar ingen roll om man är gammal eller ung, det viktigaste är att man öppen och intresserad av att hjälpa en annan människa”, menar Albina.

Text: Carolina Suni