På Luckan Helsingfors hölls på morgonen den 15 april ett seminarium om ett tidigare något försummat, men högst relevant och alltmer synligt ämne, nämligen utnyttjande av internationella arbetstagare på arbetsplatser i Finland. Förmiddagens program bidrog till att krossa illusionen om att exploatering är ett problem som vi inte behöver oroa oss för i det finska välfärdssamhällets trygga hamn. Med fem experter som belyste dagens tema utifrån sina egna karriärer, vare sig det gällde lagstiftning, journalistik eller akademisk verksamhet, drog seminariet en rekordstor publik. Mer än 80 personer, inklusive partners, intressenter och deltagare i JobBuddies-programmet, kom för att lyssna på våra fantastiska talare, som mot slutet samlades för en kompakt paneldiskussion om ämnet.
Veronica Hertzberg och Julia Qesteri från projektgruppen inledde seminariet med att ge en kort sammanfattning av den senaste utvecklingen inom själva JobBuddies-programmet, följt av en rapport om Luckan Integrations erfarenhet av exploateringsfall i sitt vägledningsarbete från en kollega och vägledare Byoma Tamrakar. Under de senaste åren har Luckan Integration kontaktats med allt fler fall av utnyttjande både på arbetsplatser och inom högre utbildning. Över 200 personer har sökt hjälp hos Luckan i sådana situationer, oftast i grupp. Arbetet med klienterna har även innefattat samarbete med andra organisationer såsom Brottsofferjouren Finland (RIKU).
Först ut bland gästtalarna var den undersökande journalisten på Helsingin Sanomat och 2025 Finlandiapriset mottagare Paavo Teittinen, som reflekterade över sitt arbete med att avslöja fall av exploatering i Finland. Han förvånades över det civila samhällets passivitet inför problemen. Han gav ett exempel på en nyligen införd fair berry-certifiering, som syftar till att säkerställa rättvisa arbetsvillkor för säsongsarbetare som plockar vilda bär. Certifieringen har hittills inte antagits av någon större dagligvarukedja i landet. Teittinen påpekade också att storskalig invandring från länder med högre risk för exploatering gör samma grupper mer sårbara när de väl är i Finland. Slutligen konstaterade han att exploatering redan är vanligt förekommande och bör hanteras systematiskt innan problemet växer sig för stort för att kunna hanteras.
Den andra talaren var Senior Advisor Pia Marttila från Brottsofferjouren Finland (RIKU), som talade om viktiga utmaningar i kampen mot arbetskraftsexploatering i Finland och hur RIKU arbetar för att hjälpa offer. Några viktiga utmaningar som kvarstår är att brott kan vara svåra att identifiera, att de kan avfärdas som rena arbetskonflikter och att allvarliga fall bara åtalas som mindre allvarliga. En viktig slutsats från Marttilas föredrag var att rättvisa försenad är ofta rättvisa förnekade. Eftersom fall är svårare att bevisa i efterhand kan preskriptionstiderna löpa ut, och de praktiska konsekvenserna för offren kan vara svåra att åtgärda långt efteråt. Marttila betonade att ett offer som får hjälp uppmuntrar andra att tala ut, medan segregation, beroende av arbetsgivaren och känslan av att inget görs kan leda till en ond cirkel av tystnad från de utnyttjade. Marttila avslutade i positiva ordalag och nämnde konkreta förbättringar som skett på senare tid, t.ex. ökad medvetenhet om problemet, fler institutioner som arbetar förebyggande och införandet av ett uppehållstillstånd baserat på exploatering.
Förmiddagen fortsatte med Venla Roth, professor i praktik vid Institutet för Åbo universitet, och diskuterade ämnet särskilt ur de internationella studenternas synvinkel. Hon identifierade falska förväntningar före ankomsten, svårigheter att klara sig ekonomiskt under studierna i Finland och svårigheter att hitta arbete efter examen som faktorer som utsätter studenterna för en ökad risk att bli utnyttjade. Roth pekade på de negativa konsekvenserna av dessa problem för bilden av Finland utomlands, särskilt bland studenter. Hon uppmanade beslutsfattarna att återupprätta Finlands anseende internationellt och se till att Finland är en trygg plats för alla att leva i.
Näst på tur var Mikko Sipilä, senior specialiserad åklagare med fokus på Människohandel och trafficking (THB)-fall, som gav åklagarens perspektiv på denna brottskategori i det finska rättssystemet. Sipilä beklagade bristen på kunskap om THB-fall även bland yrkesverksamma inom rättsväsendet och förklarade att en grupp på mer än 60 åklagare som är specialiserade på eller intresserade av TBH-fall samarbetar genom att dela information med varandra om lagstiftning, fall och domar för att bidra till att öka medvetenheten och förbättra rättsprocesserna. Sipilä instämde med Marttila när hon sa att ett stort hinder för att väcka åtal i THB-fall är bristen på bevis och att offren inte kan eller vill berätta om olagliga handlingar.
Slutligen, parlamentsledamot Eva Biaudet sammanfattade förmiddagens tema i sitt anförande och konstaterade att Finland har en falsk identitet som ett land utan exploatering av arbetskraft. Hon konstaterade att diskursen bland beslutsfattarna under de senaste åren har övergått till att oroa sig för smugglingen i sig som fenomen i stället för att bekymra sig för offren för människohandeln. Hon konstaterade att det är upp till oss själva om människor som utnyttjas i vårt land ses som brottsoffer eller om de i stället förtjänar den behandling de får. På det hela taget, sade hon, är fenomenet med exploatering av arbetskraft detsamma överallt i världen och kommer alltid att hitta tillbaka till samhället om det ges gynnsamma förutsättningar.
Föreläsningarna följdes av en paneldiskussion mellan talarna, med flera intressanta frågor från publiken. Panelen diskuterade bland annat vilka nästa steg som kan tas för att förhindra utnyttjande av arbetskraft. Det rådde enighet om att “utom synhåll, utom åtanke”-mentaliteten måste avskaffas och att straffen för förövarna bör skärpas.
Seminariet visade på behovet av att komma bort från skadliga stereotyper om Finland som ett land som står över all exploatering, som en trygg plats där försiktighetsåtgärder inte behövs. Istället föreskrevs en kombination av åtgärder för att motverka problemet: ökad och fördjupad samhällelig medvetenhet om problemen, sänkning av tröskeln för offer att tala ut och strängare åtgärder mot parter som drar nytta av status quo. Ett viktigt initiativ för att nå dessa mål är seminariet i sig, som samlade forskare, lagstiftare, journalister, frivilligorganisationer och tjänstemän runt samma bord för en mycket givande diskussion om utmaningarna. Måtte samarbetet fortsätta att vara aktivt i många år framöver.